Blogiarkisto

Blogissa maaseutupolitiikan asiantuntijat kirjoittavat ajankohtaisista maaseutupoliittisista aiheista ja tuovat esiin maaseudun näkökulmaa yhteiskunnallisessa keskustelussa pinnalla oleviin asioihin. Blogiin otetaan vastaan aiheeseen sopivia vieraskynäkirjoituksia. Jos haluat tarjota kirjoitusta, ota yhteyttä teemaverkostojen erityisasiantuntijoihin tai Antonia Husbergiin, antonia.husberg(a)mmm.fi.
19.10.2015 8.38

Landsbygden har blivit glokal

Ann-Sofi Backgren

Den finska landsbygden har länge präglats av lokala byasamhällen där samhörighet och kulturell likartad identitet varit rådande. Internationalism och mångkulturalism har i sin tur varit förknippat med större städer. Men för ca 25 år sedan började något hända. Flera svenskösterbottniska landsbygdskommuner började ta emot kvotflyktingar. Till min egen hemkommun Korsnäs kom de första kvotflyktingarna 1989 från Vietnam.
Året innan hade grannkommunen Närpes tagit emot kvotflyktingar från Vietnam. Även till den andra grannkommunen Malax kom vietnamesiska båtflyktingar år 1989. Malax och Korsnäs kommuner som sedan 1973 har gemensamt skoldistrikt, hälsocentralsområde och medborgarinstitut, organiserade tillsammans flyktingmottagningen och anställde en gemensam flyktingkoordinator.

Ett brett samarbete stöder integrationsprocessen

Den tredje sektorn med alla dess föreningar engagerades även i flyktingmottagningen och den lokala befolkningen ställde tjänstvilligt upp som vänfamiljer. Barnen integrerades i våra skolor och de vuxna gick på språkkurs. Det lokala näringslivet kom snabbt med också i integrationsprocessen genom att ställa upp med praktikplatser. Många av dessa nykomna flyktingar fångades snabbt upp och kom direkt ut i det lokala arbetslivet efter språkkursen. Så här i efterhand kan man nog påstå att integreringen lyckades bra trots rätt stora kulturella och språkliga skillnader och trots avsaknad av förebilder och instruktioner. Vi var och förblev bland de första i Finland som tog emot kvotflyktingar på landsbygden.

Sedan dess har min hemkommun inte bara tagit emot fler kvotflyktingar utan också tagit emot arbetskraftsinvandrare från flertalet länder. För något år sedan försökte jag räkna hur många språk som talades i Korsnäs, en landsbygdskommun på knappa 2200 innevånare. Den gången kom jag fram till åtminstone 17 språk, troligen fanns det fler.

Länge var Korsnäs kommun känd som till och med världens mest svenskspråkiga kommun. Nu kan vi titulera oss som åtminstone en av Finlands mest internationella kommuner eftersom cirka 10 % av befolkningen har utländsk härkomst.

Internationalism och mångkulturalism en naturlig del av landsbygden idag

Med detta exempel från min hemkommun Korsnäs, vill jag påstå, att internationalism och mångkulturalism inte mera är något som enbart hör större städer till. Mycket har hänt under de senaste 25 åren. Den finska landsbygden har blivit allt mera internationell där det lokala samhället kombineras med det globala och blir det glokala samhället.
Våra medier har den senaste tiden varit fylld med inslag om människor på flykt. Även Finland bör ta sitt internationella ansvar, såväl landsbygd som stad.

Så gör även Korsnäs den här gången också. Fullmäktige beslöt för några veckor sedan i brådskande ordning hyra ut det nedlagda vuxenutbildningscentrets utrymmen till Röda Korset. En asylmottagning för cirka 150 personer planeras. Det redan nu internationella Korsnäs blir ännu mer internationell. Naturligtvis kommer detta också att sätta lokalsamhället på prov. Det finns redan nu mycket kunskap lokalt med att jobba med mångfaldsfrågor och integrationsprocessen.

Meningsfylld sysselsättning  en viktig del av integrationen

Det nya är att asylsökanden kommer att vara till största delen tillfälligt bosatta i kommunen i väntan på uppehållstillstånd. Att skapa meningsfylld sysselsättning under tiden är viktigt, likaså att erbjuda språkkurser och andra kurser. Asylmottagningarna på landsbygden får dock inte bli isolerade platser utan kontakt till lokalbefolkningen. Man skall akta sig för att skapa vi -och de-attityder. Därför har fortsättningsvis den tredje sektorn en viktig roll på landsbygden i integrationsprocessen, detsamma gäller att mobilisera vänfamiljer och skapa arenor för kulturellt utbyte och samhörighet.

Det är viktigt att också komma ihåg att en asylsökande får förvärvsarbeta i Finland utan uppehållstillstånd när det gått tre månader från det att asylansökan lämnats in, om personen har ett giltigt resedokument som berättigar till gränsöverskridning.  Om personen inte har ett dylikt dokument får personen förvärvsarbeta i Finland utan uppehållstillstånd när det gått sex månader från att asylansökan inlämnats. Detta möjliggör att lokala företag och andra arbetsgivare kan erbjuda tillfälliga jobb och de blivande nyfinländarna har möjlighet att i ett tidigt skede bekanta sig med det finländska arbetslivet. Detta underlättar såväl integrationsprocessen som ökad kulturell förståelse, en win-win situation.

Tiderna förändras. Tidigare reste landsbygdens människor från Finland ut i världen. Nu kommer världen till oss. Den finska landsbygden har alla förutsättningar för att ge en välkomnande hand till människor på flykt och skapa lyckade integrationsprocesser. Den finska landsbygden har blivit glokal. Låt oss vara stolta över det.

Ann-Sofi Backgren

Ann-Sofi Backgren arbetar som specialsakkunnig på SFV Bildning, Vasa regionkontor. Hon håller också i trådarna för IDNET- nätverket som är ett av YTR:s horisontella nätverk. Ann-Sofi har många järn i elden och fungerar bl. a. som leadpartner för ett större ERASMUS-projekt, som har 8 samarbetspartners runt omkring i Europa. Temat för projektet är storytelling "Raising Strong and Resilient Communities". Ann-Sofis tre katter är husvakter hemma i Korsnäs då hon reser runt i Europa.


Palaa otsikoihin | 0 Kommenttia | Kommentoi