Bobarhet som ett verktyg att mäta hållbarhet i lokalsamhället

Hållbarhetsbedömningar i lokala kontexter

Det finns ett brett utbud av verktyg och indikatorer för hållbarhetsbedömning, men urbana indikatorer har visat sig svåra att tillämpa i miljökänsliga områden, såsom kustnära områden och öar. I Europa finns det uppskattningsvis 2 400 små, bebodda öar utan broförbindelser, hem för 4,6 % av Europas befolkning. Även om dessa öar delar många utmaningar och specifika egenskaper med varandra, så representerar de också en stor ekonomisk, social och ekologisk mångfald.

En platsanpassad utvecklingsstrategi erkänner att förhållanden på varje plats kräver anpassning till landskap, historia, näringar, befolkning, egenmakt och kultur. Som svar på detta har medborgarforskning och lokal kunskap har fått en viktigare roll i hållbarhetsbedömningar.

Fördelarna med medborgarengagemang i regional eller lokal utveckling inkluderar legitimitet och ökat stöd för planer, ökad kapacitet i samhället att hantera nuvarande och framtida utmaningar, djupare förståelse för frågor och förbättrade relationer mellan samhälle och myndigheter. Medborgarforskning (eng. citizen science) kan hjälpa med insamling av data för mindre enheter, ge statistik över längre tidsperioder, identifiera lokala problem och föra lösningarna närmare medborgarnas faktiska intressen och behov. Genom att involvera medborgarna i hållbarhetsbedömningar säkerställs också att indikatorerna är relevanta för de lokala förhållandena.

Bobarhet som metod att mäta hållbarhet

Bobarhet (eng. Habitability) är ett verktyg för att utveckla bebodda öar och mindre samhällen som präglas av att de är omgivna av vatten. Konceptet skapades på ön Kökar och vidareutvecklades tillsammans med Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi, som publicerade en “Handbok i Bobarhet” år 2022. Begreppet bobarhet grundar sig på att ett bobart, attraktivt och livskraftigt ö-samhälle anses vara den viktigaste komponenten för långsiktig hållbarhet. Att vara bobar innebär att det finns jobb, bostäder, skola, färjor osv. – en förutsättning för ett hållbart samhälle som kan ta hand om sina invånare, sin ekonomi, sin natur och det omgivande havet.

Bobarhet är skapat i nära relation till FN:s hållbarhetsmål, Agenda 2030. Handboken i bobarhet fungerar som en guide för bedömningsprocessen och är indelad i sju nyckelområden med 45 indikatorer.

Nyckelområdena är:

1. Platsidentitet,
2. Ekosystem,
3. Sötvatten,
4. Energi,
5. Lokal ekonomi,
6. Offentlig service och
7. Välmående människor.

Några av de 45 indikatorerna är grundläggande fakta, såsom befolkningsstorlek och yta, medan andra värderas på en skala från 1 till 4. I slutet av processen skapas ett ”bobarhetshjul” för att illustrera platsens styrkor och svagheter och var förbättringar kan göras.

Mycket av informationen samlas in med hjälp av medborgarforskning, och metoden bygger på det lokala samhällets deltagande och kunskapsbidrag. Rapporten utförs av invånarna själva, i en eller flera arbetsgrupper. Metoden utvecklades av öbor, med öbor för små, bebodda öar. Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi utvecklar också en version för landsbygd och byar.

Analys av utförda bobarhetsrapporter

I min pro-graduavhandling intervjuade jag lokala coacher från 9 öar och kommuner som utfört en bobarhetsrapport. Intervjuerna tydde på att metoden är lovande när det gäller att engagera invånarna och utnyttja lokal kunskap.

Arbetet med rapporten upplevdes tjäna många syften: rapporten ökade kunskapen om ön, fungerade som ett verktyg eller stöd för utveckling, samt gav mer egenmakt till invånarna och ökade politiskt engagemang. Rapporten kunde också bidra till en mer öppen dialog om olika utmaningar och koppla begreppet hållbarhet till en lokal kontext. Detta stämmer väl överens med de syften som har identifierats för hållbarhetsbedömningar; att strukturera information till beslutsfattare för åtgärder, ge hållbarhetsbegreppet betydelse i ett visst socioekologiskt sammanhang och potentiellt leda till en förändring i kunskaper och attityder om hållbarhet.

Bobarhet har sin grund i medborgarforskning och idén att invånarna delvis är experter på sin lokala miljö. Medborgarforskning anses vara särskilt lämplig då det finns ett klart syfte för forskningen, tillräckligt med stöd och tydliga orsaker att delta. Det finns flera metoder för att säkerställa trovärdigheten, bl.a. med utbildning, kontinuerlig feedback, validering av experter, jämförelse med akademisk forskning etc. En utmaning kan vara att få tillräckligt med deltagare, som helst ska vara flera mångsidiga nyckelområdesgrupper och representera samhället i stort. För ett aktivt deltagande i arbetet betonades vikten av ledarskap, samarbete och det upplevda syftet för rapporten.

Rapporten om bobarhet fokuserar på och mäter öns nuvarande tillstånd, och framtidsaspekten är därför något som öarna själva beslutar om och hur de ska hantera under processen. På många platser fanns ett intresse av att fortsätta arbetet på ett eller annat sätt, t.ex. genom att inrätta en ”indikatorgrupp” som går igenom styrkor och svagheter från rapporten och vad som kan göras, eller eventuellt upprepa processen om några år för att jämföra resultaten. En regelbunden uppföljning kunde ge mer långsiktig forskning, vilket anses viktigt i föränderliga miljöförhållanden.

Det finns redan flera exempel på åtgärder som kommit från arbetet med bobarhetsanalyserna. På Kumlinge har arbetet lett till ordnandet av fredagsträffar för seniorer, mer information till invånare om lokalekonomin och ett Leader-projekt kring grundvattenkvaliteten 2026. I Västanfjärd gjordes rapporten som underlag för byns sockenplan och i Sibbo kunde planen stödja arbetet i kommunens Skärgårdsdelegation. I Borgå betonades vikten av skärgårds- och byasamarbete, och arbetet främjade förslaget om att inrätta ett skärgårdsråd, som kunde säkerställa att skärgårdens särdrag beaktas i stadens beslutsfattande. På Åland har, som en effekt av bobarhetsanalyserna, en hemställan om en åländsk skärgårdslag lämnats in till landskapsregeringen. En annan effekt är ett med Sverige gemensamt projekt om ett verktyg för konsekvensanalyser av viktiga förändringar.

Bobarhetsmetoden är ett exempel på hur man kan mäta hållbarhet i en lokal kontext, genom att engagera invånarna, använda lokal kunskap och föra problem och lösningar närmare varandra. Metoden stödjer en platsanpassad utvecklingsstrategi och kan tillämpas på öar och samhällen präglade av sin närvaro till vatten. Om syftet är att samla kunskap för välgrundade beslut, kan metoden samtidigt säkerställa att invånarnas röster får vara med i att identifiera och lösa lokala hållbarhetsproblem.

Bekanta dig med:

• Bobarhet - Habitability, Åbo Akademi: https://www.abo.fi/centret-for-livslangt-larande/siaa-bobarhet/
• Bobarhet - är vi ett hållbart samhälle? Kökar: https://www.kokar.ax/bobarhet
• Pro-graduavhandling, Lina Wilson. “Om vi inte ser vår ö, så ser ingen annan oss heller” – Bobarhet som ett verktyg för att bedöma små öars hållbarhet.”: https://helda.helsinki.fi/items/3f406a3b-7a10-4137-9974-7c8d70f24f74